H-M. Voipio, E. Björk*, M. Hakumäki**, T. Nevalainen***
Försöksdjurcenter, Uleåborgs Universitet; *Miljövetenskapliga Anstalten; **Institutionen för Fysiologi; ***National försöksdjurcenter, Kuopios
Universitet, Finland
Försöksdjur lever i en ljudvärld. Denna värld består av olika ljud, som
förorsakas av djurskötseln och maskiner som kontrollerar omgivningen. Också
djuren själva alstrar buller: de både ger ifrån sig ljud och kan röra sig
högljutt.
Ljud kan påverka djurens fysiologi och beteende. Därför anses det att också
miljöljuden kan vara skadliga. I djuravdelningen finns det olika ljudtyper
även med hög ljudvolym och varierande frekvens. Bakgrundsbullret består av
ventilation som är under 35 dB (lin) dygnet runt, men under tiden för
skötseln av djuren kan nivån stiga upp till 100 dB (lin). Byte av bur
förorsakar olika slags ljud på 70-80 dB (lin), transport av burställning
till och med 110 dB (lin). De mest högljudda djuren är hundarna och aporna:
hundarna särskilt när en människa finns med i rummet och marmosetterna hela
den ljusa tiden av dygnet igenom.
Det är inte bara intensiteten som varierar, eftersom djuravdelningens ljud
består av olika frekvenser. Ett bra exempel är rinnande vatten med
frekvenser mellan 10-100 kHz. Olika procedurer vid djurskötseln förorsakar
ultraljud med frekvenser över 20 kHz, tex. när foderpelletter byts från ett
gallerlock till ett annat. När man utvärderar effekterna av den akustiska
miljön, är djurens hörsel viktig. Hörselskärpan och hörseltröskeln skiljer
sig mellan olika djurarter, djurstammar och åldersgrupper vid olika
frekvenser. Framförallt gnagarna kan höra ultraljud, som människan inte kan
höra. På grund av djurens olika hörselförmåga, kan ett ljud vara skadligare
för en råtta än för en hund, eller tvärtom, beroende på frekvensen.
Hörselskillnader måste noteras både när man spelar in ljud från miljön och
när man exponerar djur för ljud i djurförsök. Olika ljud skall vägas enligt
djurens förmåga att höra vid olika frekvenser och den intensitet, som
djuren hör, kan räknas ut. Vidare skall en objektiv ljudanalys göras enligt
ljudspektrum, där man kan skilja på de frekvensområden, som djuren kan
eller inte kan höra.
Fast man känner till djurens fysiologiska reaktioner och förändringar av
beteendet efter ljudexponeringen, är frågan om den optimala akustiska
miljön ännu olöst. Djur reagerar olika på ljud av varierande art. Råttan
skräms av ett överraskande brusljud, även vid låg intensitet, men toner
orsakar reaktioner bara vid hög intensitet. Råttor i olika livssituationer
reagerar annorlunda: de svagaste reaktionerna har moderdjuren och de
starkaste har de unga fullvuxna råttorna. �ndå behöver djur inte olika
akustiska omgivningar: miljön kan fastställas enligt de känsligaste djuren.
Ifall det är för tyst, kan alla ljud avskiljas lättare från omgivningen.
I några avdelningar har ett speciellt bakgrundsljud, till exempel radio,
använts för att täcka över miljöljud. Det finns inga studier om nyttan av
övertäckningen. Några ljud med låg intensitet kan väl täckas över, men
bakgrundsljuden kan inte spelas med så hög ljudvolym, att ens de vanligaste
ljuden från djurskötseln kunde täckas över. Det bästa sättet att jämna ut
den akustiska miljön är enligt arbetsljudsanalyser att upptäcka de
arbetsrutiner som förosakar de skadligaste eller mest störande ljuden, och
byta rutiner därefter. När till exempel råttburen byts är det bättre att
först byta fodret till ett nytt gallerlock och därefter flytta råttan:
buller från foderbytet hörs mindre för råttan när den befinner sig i buren
bredvid. Innan det finns fler experiment om effekterna av den akustiska
omgivningen, kan vi använda vår egen hörsel som en värderingsmetod, trots
att vi inte kan höra alla ljud som djuren hör. Om något ljud känns för högt
för våra öron, uppfattar också djuren det för högt och kanske med skadlig
intensitet.
Tilbake til Scand-LAS programmet.
This page is provided by the server of the Laboratory Animal Unit, at the Norwegian College of Veterinary Medicine, Oslo.